Man tror sig vara ganska så förberedd på att bli förälder när man gått och taggat i 9 månader. Till och med väntat 12 dagar extra, men när det väl händer så är man inte ens i närheten. Det blir en chock hur man än gör.
Men nu har chocken lagt sig och man kan äntligen njuta lite av pappaledigheten man har nu. Första veckan var bara kaos. Förstod inte hur jag skulle klara detta resten av livet. I synnerhet inte första åren med detta evinnerliga skrikande. Men nu har jag faktiskt vant mig vid det hårda och vassa skrik som Arvid använder sig av ibland. Dock betydligt mindre nu än i början. Idag har nog varit den lugnaste dagen än så länge. Fick till och med kämpa för att hålla honom vaken ikväll, genom att lägga honom på skötbordet och invänta skriket. Detta för att han inte skulle somna för tidigt och vara klarvaken vid 3-tiden inatt.
Så man börjar väl lära sig det här nu. Framför allt har man börjat lära känna honom så man vet vilka tider på dygnet som är "säkra" och vilka som är "hopplösa". Det går allt bättre får jag säga.
*********************
Orkar jag ens skriva några rader om bottennappet i söndags? Nej, tror inte det.
*********************
Avrundar kvällen med en whisky och lite FM08.
Ha de bra gänget!
//Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar