För mycket gubbrock, för lite hjärta

Jag har ändrat mig. Dom senaste 6 åren har jag haft en SJÄLVKLAR etta på min topplista över favoritartister/band. Men nu, i somras, hände det. Jag ändrade mig. Lars Winnerbäck; du är numera tvåa på min lista. Men tack ska du ha för dom här åren.


Satt uppe i går natt och lyssnade på min största favorit inom musikvärlden; Magnus Johansson. Vilket UNDERBAR artist han är, eller VAR. Han spelar ju inte längre.

Det känns faktiskt roligare att vara "besatt" av en artist som inte börjar bli en radioplåga. Att gilla Winnerbäck var roligt när inte så många visste vem han var. Nu är det inte lika kul..

Magnus Johansson har, i vilket fall, släppt 4 helt fenomenala skivor som jag starkt kan rekomendera. I synnerhet för er som också börjar tycka att Winnerbäck tappat sin gnista. Han håller på att bli en jävla rockstar, som vilken Lundell som helst. Det saknas något. För mycket gubbrock. För lite hjärta. Jag kom på mig själv stå och halvgunga till dom där hitsen på hans konsert. Hitsen som jag för inte så längesen kunde få gåshud av. "Det är är bra grejer.. duktig kille den där..." tänker jag för mig själv medans alla andra hoppar upp och ner..

Hur kommer det sig då? Magnus Johansson? En doldis i dessa tider, som visserligen fick en grammis 1990 för "bästa nykomling". Låten "Vakna nu Anneli" blev radioplåga, men Magnus Johansson vägrade ge intervjuer. Det är väl så man ska göra om man vill bli bortglömd kanske? Men det kanske är därför man fastnar? Han var ju så orginell både som låtskrivare och som människa. Winnerbäck körde ju också med den grejen att inte ge intervjuer ett tag. Kanske det som höll mitt intresse kvar fastän han började bli stor..

Det vore stort att en dag få se Magnus Johansson spela live någonstans. Det var visst ett tag sen han gjorde det offentligt. Men det kanske är lika bra att han förblir så här lite lagom okänd och orginell som han är? Så kanske jag slipper ändra min lista igen...