Närmare bestämt den 26:e juni 2005. Tack vare mina enorma fotbollskunskaper befann jag mig nu i Tyskland, som huvudtränare för landets näst bästa fotbollslag; Schalke 04.
Dagen efter, gick jag ut på eget bevåg, och anställde en ordentlig hjälpreda som hade bra koll på fotboll. Tord Grip hette han. Han hade suttit på Englands bänk med Svennis i ett par år nu och var jävligt less på det. Nu skulle han hjälpa mig med mitt tyska lagbygge som skulle ta över makten i Tyskland. Mina språkkunskaper var dock knapphändiga, därför anställde jag ytterligare en tränare som skulle hålla i träningarna framöver. Den gamle tyske målvaktslegenden Andreas Köpke.
Klubben hade, iom sin andra-placering i ligan i våras, såklart en bra spelartrupp. Jag ville dock sätta min prägel på laget och sålde två spelare till Atletico Madrid, och köpte istället fyra nya spelare. En ung talang från Rennes, en ung tysk talang från Man United, samt portugiserna Petit från Benfica och Hugo Almeida från Porto.
Exakt en månad efter det spelade vi vår första tävlingsmatch i ligacupens semifinal. Det slutade i 2-0 seger mot Hertha Berlin, vilket gjorde att vi skulle spela final mot mästarna Bayern München. Där vi för övrigt förlorade med 1-0...
Laget såg däremot bra ut och det fanns stor kapacitet att kunna gå långt denna säsong. Så snart ligaspelet drog igång fick jag också svart på vitt. Segrar uppradades och vi hängde starkt på Bayern München i toppen. Slog oss lika starkt fram i tyska cupen och i Champions league.
Livet i Tyskland fungerade också utmärkt. Jag ville dock prata ännu mera svenska och anställde Ronnie Hellström som målvaktstränare i klubben.
Framåt vårkanten hade vi tagit oss ända till åttondelsfinal i Champions league. Den ädlaste av alla turneringar. Slog ut Fenerbache i åttondel, samt självaste Milan i kvartsfinal! Mycket överaskande var vi nu i semifinal där vi fick möta engelska Arsenal. Första matchen på anrika Highbury, men med ett otroligt taggat Schalke. Hetast av alla var dansken Sören Larsen. Efter 7 minuter ledde vi med hela 3-0 !! Larsen hade gjort 2 av målen. Vi vann till slut med tennissiffrorna 6-3 och hade inga problem att hålla ifrån på hemmaplan i returen (1-0).
Vi hade nu slutat 2:a i ligan. 2:a i ligacupen och åkt ut i semifinal i tyska cupen. Champions league var enda chansen till en titel. Nu väntade finalen mot FC Barcelona. Final i Paris. 80 000 åskådare.
- 18:e minuten. Bosniern Bajramovic lurpassar vid bortre delen av straffområdet, väntar på en djupledsboll, och så kommer den. Bordon lyfter den, Bajramovic prickar in 1-0 !!!
- 37:e minuten. Straff Barcelona. Van Bommel. Rätt upp i krysset. 1-1.
- 60:e minuten. Iniesta skjuter i ribban, på returen är Etoo framme. 1-2.. snöpligt.
- 84:e minuten. Hörna i jakten på kvittering, Ebbe Sand får bollen, skjuter direkt, i stolpen och IN !!! 2-2!!!
Sen väntar förlägning. Och den hinner inte ens börja. 20 sekunder tar det för Messi att sätta 3-2. Matchen slutar också så. Ännu en andraplats.
Säsongen blir både framgångsrik och misslyckad på samma gång. Ledsna och bittra kommer vi hem till Gelsenkirchen för att ladda om för en ny säsong.
Och vi pratar alltså världens underbaraste spel. Football Manager 2006.
MVH / Peter
