Det är dom hårdas tid.
I mitt snart 3 år långa vuxenliv (dvs den tiden man bott hemifrån) har jag haft många ekonomiskt jobbiga månader. Men det har ALDRIG varit ens i närheten av denna månad. Den här månaden har förstört min ekonomi för lång tid framöver.
Fick en rätt okej lön på dryga 12 000, med en vecka kvar såg det rätt ljust ut med räkningarna också. Inga nämnvärt stora sådana, så nog skulle man väl kunna spara nån tusenlapp eller två till semestern i juni. Men så kom dom. En efter en efter en efter en efter en. Så kom lönen, och så försvann lönen. Månaden gick, och man hittar räkningar man glömt, hittar påminnelser och får nya påminnelser. Och så mitt i allt elände får man fortkörningsböter.
Räknade snabbt ut att jag sammanlagt hade räkningar på cirka 10 800:-. Detta INNAN jag hunnit tanka och handla någon mat eller lägga pengar på något som helst nöje. Lägg då till böter på 1200:- så kan du snabbt räkna ut hur mycket pengar jag haft att leva på denna månad.
Just det. Inte en spänn. Sparpengar rakt av. Hur mycket sparpengar har jag kvar nu? Precis. Ingenting. Jag är bankrutt. Jag är egentligen ganska nära personlig konkurs.
Det sorgliga var att alla rejäla räkningar var livsnödvändiga grejer också. Inget slöseri. Har inte köpt en onödig grej på flera månader. Utan denna månad betalade vi hyra, elen, avbetalningar på bil och soffa, kabel-tv, tv-avgift, mobilräkning, a-kassa, skatt på bilen, försäkring på bilen, resan m.m m.m... Det tar aldrig slut.
Och nästa vecka fyller min bror 20. Han ska ha present som jag inte har råd att köpa, och för att åka dit krävs det bensin i bilen som vi inte har råd att tanka.
Ibland är det bara så oerhört tråkigt att leva.
På återhörande.
/ Peter
